I tre veckor har mina ärtor fått växa på en liten förskola ute i skogen. Jag har gråtit, skrattat och vuxit på den här förskolan som jag från början dömde bort. Nu har jag lärt mig vikten av tålamod och ett ljus har gått upp för mig. Plötsligt verkar vissa saker vara så mycket viktigare i livet än vad de varit innan.

Jag vet inte vad det är, men jag vill inte slösa bort min tid längre. Jag vet vad jag vill ha och snart är tiden slut för saker som inte leder dit jag vill. Få inte panik nu men jag börjar bli gammal! Konstigt nog börjar jag gilla tanken och jag både längtar och inte längtar tills jag tar min examen. Nu njuter jag av mitt liv som glidande student med sovmorgnar men jag har börjat längta efter något annat. Detta något annat är ett grönsaksland med en katt och några hönor.


Här har vi mörkerärtor. Växtplågeri? Ni kan vara lugna! Nu står de i fullt solljus och bara lapar sol hela dagarna!


Varför behöver en ärta rötter? För att suga upp vatten!



Här ser ni min lite mer kreativa sida!

Tack för den här tiden Lyckan. Det har varit roligt och mycket lärorikt! Nu väntastre helvetesveckor med sjukt mycket plugg. Men det ljusnar i horisonten. Hoppas jag!