Morgonfrostens obarmhärtiga kyla lamslog mina knän.
Jackan blev aldrig nog så varm.
Kylan stannade kvar en vinter till.
Men frös den det varma för gott?

Nu ska jag ut i kylan och rasta min finaste vän. Därefter väntar en trevlig kväll med Teleman. Han ligger nog och värmer sängen med sin hårda rygg och bara väntar. Han väntar på att bli läst. Läst av mig.